Hade min största hemlängtan någonsin i morse.. Den är dock inte lika svart längre utan börjar blekna. Tog en promenix med E i solen för att hämta upp A.. Hemvägen gick allt annat än bra, mitt första riktiga bråk med A. När det började bli farligt tappade jag verkligen tålamodet och blev arg, kände mig som en riktigt dålig au pair som var arg och höjde rösten. Men när det handlar om barnens säkerhet så.. Helt plötsligt förstår jag att mamma blev arg när hon var orolig!
Hur som, om ca. 15 slutar jag. Sedan har jag family meeting sedan ska jag till starbucks och träffa Emelie, kanske en ny tjej och Hanna håkan också om dom orkar stanna kvar.
Emelie är min klippa i stormen. Du förstår inte hur mycket jag uppskattar att du alltid ställer upp för en promenad eller bara ett samtal om jag behöver dig! Du är underbar min vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar