systrar

oss ska ni vara snälla mot, tänk på att det är vi som ska ta hand om er när ni blir sjuka ;)

mina bästa klassbrudar och jag! vi möttes, de från sjukvårdsgruppen, som hade praktik idag och skulle föreviga våra utseenden i dessa underbara landstingskläder. ingen förstår nog storheten i dessa kläder, hur det känns för oss som vandrat på dessa ålderdomshem och nu äntligen får se det riktiga, det som verkligen betyder någonting för oss! vi hade en diskussion om vart dessa vackra bilder skulle tas och vi hamna nere i kulverten. HAHA! aja, hade varit finare i ljushallen i nya vårdbyggnaden, men hade inte varit så passande!

all over the world

Jag har börjat skicka lite meddelanden och försöker ta reda på fler som åker till Seattle i sommar. Har redan hittat två tjejer som åker samma dag som mig, från frankrike och tyskland. Pratar även med en gullig tjej från Norge. För mig är det viktigt att inte bara skaffa svenska vänner, även om jag tror att det kommer falla sig naturligt att umgås mycket med svenskar. Jag vill dels skaffa kontakter över världen för det är alltid roligt att ha, man kan lära sig så mycket av varandra, och dels kommer det kräva engelska av mig, då jag ska prata svenska med mina flickor.

måste bara säga en gång till, au pair kulturen är härlig! alla är sååå öppna och man är inte blyg för att ta kontakt med varandra. jag tror det har att göra med att alla är i samma situation och att man måste bjuda ut för att komma någon vart och skaffa vänner. MEN ME LIKE! :) det är ju en av de främsta sakerna jag inte gillar med Sverige. Att man är reserverad och osocial. Jag är själv ingen som skulle börja prata med vem som hellst, men jag önskar att jag var sån!

Sabbath

Jag är så förväntansfull. Min värdfamilj är ju judar, och dom är ganska aktiva. Dom firar Sabbath varje fredag och tänder massor av ljus och så. Det ska bli så häftigt, de firar ju även Hannukah vilket också kommer bli en upplevelse.

Har läst massor av au pair bloggar ikväll och åååh, jag vill åka nu nu nu!

mexico

Som au pair får man två veckors betald semester, ena veckan ska jag hålla öppen för min familj som pratar om att komma någon gång efter jul. Då är det bara en vecka kvar och jag är assugen på att dra till Mexico. Hawaii och såna ställen kan man ju åka till sista månaden, men jag vet inte hur det funkar när man är på turistvisum men jag tror inte man kan åka in och ut ur landet hur som hellst då? Iallafall kostade en flygbiljett typ.. 2000, och det finns hostel där man kan bo för mindre än 100/natten. Skulle vara coolt att bo på hostel.

Men å andra sidan känns det ju som att man ska resa runt i USA när man är där! Jaja, det är ett tag kvar tills jag behöver bestämma mig :)

aussie

Jag har typ hittat min soulsister, Jasmine. Nu kan det här kännas väldigt löjligt, speciellt om ni har hittar hit från Jasmines blogg. Men jag och Jasmine började prata genom våra bloggar, sedan genom facebook och vi har kommit fram till att vi har så sjuuukt mycket gemensamt. Vi delar drömmar, ordspråk, tankar och trots att vi bara har känt varandra ungefär en månad, så känns det som att vi har känt varandra hela livet. Så känner iallafall jag!

Vi har inte ens hunnit iväg på vårat största äventyr, innan vi har börjat planera nästa. Jag ser så sjukt mycket fram emot USA så det är inte klokt, men jag är... 80% säker på att jag inte kommer känna mig färdig med att resa när jag kommer hem. Men tidigare har jag inte haft någon att resa med. Jag och Jasmine har pratat om att när vi är färdiga med USA (vem vet vi kanske trivs så bra så att vi förlänger?) så borde vi jobba i Norge, och sedan dra iväg till Australien. Det skulle vara så grymt.

Detta är dock bara planer och jag vet att mamma sätter i halsen när hon läser detta, hon är inte så glad över att jag inte gör klart en dröm innan jag börjar med nästa. Och det kanske kan kännas lite provocerande, som att jag inte nöjer mig med det jag får. Men så är absolut inte fallet!! Jag säger det igen, jag är så enormt glad att jag får åka till USA och jag vill inte byta det mot något annat!

Men det är ett långt liv, och jag anser att det inte är fel att drömma!

för vi ska ta studenten

har hämtat ut min studentmössa, nu känns det nära.
stort + är att jag typ är den enda i skolan som fått min eftersom
jag beställde den så långt efter alla andra! :D

Säg det till alla
Jag är på väg
Det finns ju så mycket att se
Blå himmel däruppe
Och jag är på väg

Säg det till alla
Jag är på väg
Och jag älskar varje steg jag tar
Går i solsken javisst
Och jag är på väg
Och jag har bästa vägarna kvar

För jag är på väg nu
Det är säkert
Ja, jag är på väg nu

Det är mycket kvar att göra, men jag är på väg! Kollade på björnbröder idag, älskar att kolla på såna filmer när jag är sjuk. Men jag grät som ett litet barn, hahha!

neighbour

Mina damer och herrar, jag har fått en granne! Och inte vilken granne som hellst, utan en tjej vid namn Emelie som jag har börjat prata med tack vare bloggarna från första början, förra veckan fick vi reda på att hennes match bodde två hus ifrån min, och idag har de tackat ja till varandra.
Det är sjukt hur liten världen är, vi måste flytta över atlanten för att bo granne med någon från vår grannstad! Det känns iallafall jättebra att veta vem det är som kommer bo där. Här är hennes blogg; heymlie.blogg.se :D

Boston

Idag fick jag ett mejl av min värdmamma som frågade lite om jag ville följa med till Boston 10 dagar precis när jag hade kommit. O ja! Det negativa med det hela är väl att jag inte kommer kunna träffa Jasmine trots att jag är i hennes stad! Men eftersom Boston är en stad jag verkligen vill se så tyckte jag att det kan vara bra att tacka ja, dessutom vill jag ju spendera tid och lära känna familjen! Och sådär i början när man knappt kommit in i någonting har jag nog ingen glädje av att stanna hemma själv! Kuuuul iallafall! :D

82 dagar till STUDENTEN, 100 dagar till PEACE&LOVE, 113 dagar till USA!

det är ingentiiiiing! minns när det var 100 dagar till Sydafrika. Kändes som att det var evigheter kvar. Poff så var det 10 oktober och det var bara en dag kvar! Kommer ta vara på tiden nu!

Idag är det en stolt tjej som skriver. Jag har nämligen klarat av mitt största mål med praktiken. Att ta venprov, på riktigt, på en riktig patient. Det gjorde jag idag, två gånger dessutom. Och det gick bra, det kändes liksom... Bra helt enkelt! Inget osäkert på själva grejen, men självklart måste jag öva teknik.

Jag känner mer och mer för varje dag att det är där jag hör hemma, med vita kläder, foppatofflor, ett glatt humör och ett stort intresse för människor! Sjukhuset is my place to be!

Seattle

Det är ju inte alla som är insatta i vart Seattle ligger eller vad det är för stad, så jag ska berätta lite om den.

Seattle ligger i delstaten Washington (mycket förvirrande, men det ligger inte i närheten av Washington D.C) på västkusten, uppemot Kanada. Man ser ju inte så jättebra på bilden men placeringen iallafall! I själva staden bor ca. 500.000 invånare, men om man räknar med förorter osv. så går befolkningen uppemot 3.000.000. Lite skillnad från Västerås 100.000!

Seattles kändaste landmärke är Space needle, det är bygganden som jag här uppe på min bild och den här bilden är Seattles vanligaste skyline.

Klimatet i Seattle är mycket omtalat, det brukar kallas för den regniga staden, men egentligen regnar det inte mer än i andra städer på västkusten och somrarna är varma och torra. De jag har pratat med säger att är man van med svenskt klimat så är detta ingenting att oroa sig för.

Världens första starbucks öppnade här och det finns både ett berömt zoo och ett berömt akvarium (vart kommer jag leva med mina flickor?). Grey´s anatomy utspelar sig i Seattle och även tv-serien Frasier, samt min favoritfilm 10 orsaker att hata dig. Ungefär 3 timmar från staden ligger Forks och det är ju där Twilight utspelar sig!

Av alla bilder jag har sett och allt jag har hört är det en jättemysig stad och inte så konservativ som resten av USA. Det är okej att klä sig hur man vill och ha sina egna åsikter.

Jag kommer bo ca. 15 minuter från space needle, och 20 minuter till down town, med gång!

would you like to match?

Skypade med familjen igår kväll. Först med pappan sen med mamman och vi pratade på litegrann, dom är bra på att ställa bra frågor måste jag säga. Men dom är så otroligt trevliga! Mamman sa att dom var "very happy" med min ansökan, det mina referenser sagt och vad min mamma berättat, men de ville inte be mig göra ett beslut över skype utan de skulle mejla inom några dagar.

40 minuter senare kollade jag mejlen och vad får jag se, ett mejl med rubriken; would you like to match? Synd att klockan var 12 för jag ville bara skrika och skratta men jag smög ner till mamma som var vaken och krama om henne och skyndade mig snabbt in på facebook och delade med mig av nyheten!

Jag försöker smälta att om typ 4 månader så bor jag i USA.. Förhoppningsvis åker jag 11 juli.
Ringde CC idag och nu är det mycket att göra, men jag behöver dock inte börja med allt än.

Ja, jag är lyckligtjej_92 iallafall! :D

min kära mami

Haha, idag hade mamma pratat med värdpappan. Dom hade pratat länge och väl och en av frågorna var; vad är det bästa Hanna vet?

Då hade mamma svarat att det var att jag älskar att träffa nya människor och vara med om saker som är utöver det vanliga, äventyr helt enkelt. sen hade hon sagt; och chips så klart!
hahahah det beskriver verkligen mig men jag fick mig ett gott skratt.

Hon hade även nämnt en incident i somras när jag ramlade av en båt för att det var mörkt och halt först och främst, men jag var väl även lite överförfriskad ;) hahahah fast det sa hon inte!

okeej?

Fick ett konstigt meddelande på facebook idag från en värdpappa i Long Beach, CA. Han skrev att han hade sett min profil på au pair kontakt och var jätteintresserad av att ha mig som au pair. Au pair kontakt... vad är det liksom?! Jag skrev att jag för tillfället pratade med en annan familj och att vi troligtvis skulle bestämma nästa vecka och att om han nu var villig och vänta på tills jag visste så kunde jag höra av mig då och få veta mer om familjen.

Det är ju alltid kul att bli erbjuden jobb, men jag tänker inte vara så naiv så att jag struntar i superfamiljen i Seattle för någon okänd snubbe i Cali. Icke sa nicke! Men som sagt var, säger Seattle nej så kan jag väl tänka mig att få mer information om familjen.

Nu ska jag ut på en mysig vårpromenad med Emelie!

seattlefnatt

Okej, jag vet inte vart jag ska börja. Mamman ringde typ kvart över 8. Hon ställde massa krångliga frågor men jag tror jag klarade dom ganska bra iallafall. Fick verkligen tänka efter ibland.

Vi pratade i ca.40 minuter och hon var jättetrevlig och snäll, hon berättade b.la. om hur hon och hennes man träffades! :D Jag sa att jag verkligen gillade familjen och hon sa att dom inte ville bestämma något nu, men att jag skulle få prata med deras nuvarande au pair och att pappan skulle ringa min mamma och mina referenser och vi skulle skypa senare. De ville göra det på söndag men då praktiserar jag ju. Ska se om de kanske kan senare på kvällen iofs.

Iallafall fick jag namn och mejladress till au pairen, så jag letade rätt på henne på fb, och hittade henne så jag skickade iväg ett meddelande. Kan man ha mer tur? Hon svarade efter typ 5 minuter och hade tid att prata så vi skypade direkt. Hon var jättetrevlig och efter vi lagt på skrev hon igen och frågade om jag ville se rummet så då fick jag göra det också.

Men ja, någon gång under nästa vecka skulle vi bestämma om vi matchar, eller inte. Gissa om jag är nervös?!

Svar på fråga

Hej hej!
Jag ska också åka som au pair efter sommaren och undrar lite om vilken organisation du ska åka med, och varför just den? Jag har valt att söka med två olika nu, men vet ändå inte riktigt vad jag ska göra :P

Bra blogg föresten, tycker det är jätte kul att läsa om vad som händer innan man åker iväg så jag ver vad jag har som väntar :)

Hej Sanna! Då jag inte kunde klicka mig in på din blogg svarar jag på frågan såhär. Jag kommer att åka med CC. Anledningen till detta är att jag har hört mycket om organistationen, men framför allt att det är en del av EF och jag åkte med EF på språkresa år 2008. När jag sedan skulle välja stog valet mellan CC och SI, men jag valde tillslut CC.

Jag tror att det är bra att du söker med två olika, jag har läst om många som gör det och det ökar ju dina chanser att få en värdfamilj som verkligen passar dig. Hade jag inte varit så lat hade jag nog ansökt till SI också men jag orkar helt enkelt inte gå igenom proceduren igen utan får sitta och vänta tills min tur kommer.

Hoppas du kommer iväg med en familj du verkligen trivs med, oberoende på vilken organisation, och du, försöka länka bloggen igen! Jag vill jättegärna läsa om du skriver om ditt au pair äventyr!

Kramar Hanna

Sydafrika 11-30 oktober 2010

Jag tänkte berätta för er om min resa till Sydafrika i höstas. Det var en praktikresa med ett utbyte med en high school där. För att få åka på resan var vi tvugna att läsa engelska B och kursen internationella relationer, sen fick vi göra en intervju på engelska och svenska samt lämna in våra betyg. Det krävs att man kan ta hand om sina studier om man ska vara ifrån skolan i tre veckor.

Jag ska vara ärlig, det var inte alls många som sökte, så redan från början var jag rätt säker på att jag skulle få följa med. Men som jag är så tror jag aldrig på något till 100% om jag inte får höra det. Iallafall var det 6 stycken från OP och 5 stycken från SPSP som åkte tillsammans.

Den 11 oktober åkte vi iväg, förväntansfulla och lite rädda. Sydafrika liksom. Så långt bort. Kontrasternas land, rika och fattiga, svarta och vita. Det var en lång resa dit, först åkte vi till London och där fick vi byta plan och åka mot Jo-Burg. Den resan tog 11 timmar i luften. Väl framme i Jo-burg fick vi byta plan ännu en gång och detta plan tog oss mot Durban.
framme i durban

Vi fick bo på en sockerrörsfarm, varje gång vi åkte in på gården ropade Edna eller Louie som körde; Welcome to... och då fick vi fylla i; Paradise. Första gången tyckte vi det var absurt. Vi hade precis åkt igenom ett landskap med hyddor och en by, appelsbosch som inte alls hade mycket att hurra för. Så kom vi fram till huset med massa sovrum, en pool och en jättestor trädgård. Men efter två veckor på farmen vart det ett paradis. Det är svårt att beskriva känslan för det är så mycket, inte bara det fina huset utan människorna i huset. otroligt varma människor som lärde oss så mycket och verkligen var intresserade av oss. Och vänskapsbanden vi knöt till varandra inom gruppen, en fristad där man kunde låta tårarna falla efter en tung dag.



Huvudsyftet med resan för oss som går OP var att ha vår praktik på ett sjukhus just i byn Appelsbosch. Sjukhuset var ett kommunalt sjukhus och här vårdades bara svarta. Befolkningen i byn har 80% HIV. Vi fick vara två dagar på kirurg, två dagar på medicin och två dagar på barn. Man kan tro att barnavd. var tuffast. Men så var inte fallet. Första dagarna var jag på kirurg och jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Känslan av tortyr, lukten av infekterade sår och hjälplösa människor som jag inte ens kunde kommunicera med var helt enkelt för mycket. Jag ville bara hem och när jag kom till farmen gick jag bara och la mig under täcket och jag var helt tom hela dagen.


Men de två andra dagarna fick jag vara på barn, här mötte jag så underbara ungar som vissa hade energin att leka. Jag ville bara sno med dom i väskan hem. Så himla starka och dom visste ju ingenting om livet de inte levde, de hade bara sitt liv och var glada över det. Det lärde jag mig enormt mycket av. Det var speciellt två små flickor som jag fastnade extra mycket för.

Första helgen fick vi åka på utflykt, då åkte vi till Hluhluwe game reserve på safari. Det var så häftigt. Vi fick se alla möjliga djur, som Lejon, Giraff, Buffel, Noshörning, både svart och vit, zebror, hyenor, elefanter. Vi fick se 4 av the big 5 vilket är otroligt stort! Jag har dock en känsla av att jag kan ha sett svansen på en Leopard! Vi fick bo mitt i game reservet i små hyddor. Det var riktigt häftigt och "campingen" var full med små elaka apor. Det var verkligen en upplevelse. På morgonen gick vi upp jättetidigt och solen sken och vi fick se Sydafrika från dess bästa sida.



Sedan fick vi åka vidare mot en semesterby som heter St.Lucia. Här bjöds det på Krokodil och flodhästsafari, lite bus på stranden, ett jättegulligt hotell, mat på oceans basket och jag åt bläckfisk och musslor för första gången. När vi vaknade dagen efter åkte vi på valsafari.

Valsafarit är värd en historia för sig själv. När vi vaknade på morgonen proppade vi i oss åksjuketabletter och kollade ut. Grått... Tråkigt men med gott humör gick vi och åt lite frukost. Sedan tog en jeep oss ut till stranden där vi fick gå ombord båten. Det var så himla läskigt att ta sig över dyningarna, men när vi väl kom ut på vattnet så var det lugnt. Kaptenen varnade oss, blir ni sjösjuka kommer ni vara det i två timmar. Oh nej tänkte jag. Men sedan frågade han om det fanns någon som var äventyrslysten. Jag och Camilla räckte upp handen och vi fick klättra upp och sätta oss längst fram i fören. Så där satt vi med benen dinglande och fick hela indiska oceanen över oss. Det var så härligt. Man glömde alla bekymmer i dom där stora vågorna. Pricken över i;et. Solen började skina. Och självklart, VALARNA! Vi fick se flera valar och dom hoppade, plaskade, sprutade. Jag trodde jag drömde. Jag, Camilla och Alex som också fick komma fram senare klarade oss från sjösjukan. Resten av gruppen hulkade och hade inte lika underbar upplevelse som vi. Haha! Vi kom tillbaka till SP eleverna som hade valt att inte följa med, gissa om dom var avundsjuka?!

Efter veckorna på farmen åkte vi till Durban för lite shopping och för att uppleva den staden. Vi fick se VM arenan och gå på indiska marknaden, och samt bada i indiska oceanen. Det var helt underbart. Jag blir så lycklig av havet. I St.Lucia sprang jag runt och skrek och hoppade på stranden haha! Vi fick också gå på en gudstjänst med Zulumänniskor, det var också en speciell upplevelse!

Sedan begav vi oss till Howick där vi fick bo hos värdfamilj. Jag bodde hos en underbar tjej som hette Nicole. I Howick fick vi vara med i skolan, åka på utflykter till barnhem, keramikverkstäder, vattenfall och så fick vi gå på vandring i umgeni valley. Det var ett äventyr som gick upp och ner och förbi bergsväggar. Vi fick också många sydafrikanska kompisar. Sydafrikaner är underbara!

Jag ångrar inte en sekund att jag åkte på den här resan, det är det bästa jag har gjort i mitt liv hittils. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, om vikten av empati och inte sympati, hur det ser ut i andra länder och att även fast man knappt har en säng att sova i och kommer dö i aids inom 5 år kan man vara lyckligare än någon i Sverige. De vet hur man tar tillvara på det man har istället för att sörja över det man inte har! Jag fick möta så underbara människor och jag kommer aldrig glömma den här resan!

telefonsamtal

Idag efter praktiken hade mamma ringt och skickat meddelande, familjen hade sökt mig och var mycket angelägen att prata med mig. Så kollade jag mejlen då hade pappan skrivit att han jättegärna ville att jag skulle mejla när jag kom hem så skulle han ringa innan han gick på möte.

Han hann se det innan han gick så vi hann prata en snabbis, vi pratade i ungefär 20 minuter och vi behandlade lite frågor. Eller han frågade mig mest, för jag har inte så många frågor. Deras personliga brev är jättebra och utfyllande och dessutom tog han upp det jag ville fråga om. Han var ju tyvär tvungen att gå men det vi hann prata lät toppen. Mamman skulle troligen ringa mig imorgon och jag ska få prata med deras nuvarande au pair.

Första matchen jag verkligen känner JA JA JA! med. Hittar verkligen ingenting negativt. Efter varje match har jag blivit mer och mer öppen känner jag också. Längtar tills imorgon när jag ska få prata med mamman och jag kommer berätta mer då!

Nu ska jag sova efter en lång praktik dag och en förväntansfull och spännande kväll! :D

Idag gör vi ett försök med att ha en normal dag. en så länge funkar det. ett litet blåmärke på armbågen och ett sår i huvudet är vad jag fick från igår. Samt att jag har jäkligt ont i örat, får prata med min handledare om det här med blodtryck. Klant är jag!

Imorse när jag vaknade och kollade mejlen hade jag fått mejl från mamman i Seattle! Plötsligt blev jag klarvaken och läste. Dom tyckte om min ansökan, och bifogade sitt personliga brev. Det låter verkligen toppen. Bortsätt från att jag ska prata Svenska med flickorna.. Men frågan är ju om det behöver vara något negativt. Ska fundera över saken. Dom skulle höra av sig imorgon! Men jag har inga frågor?! Dom har skrivit så bra i det personliga brevet. Men jag får ta ut lite frågor när jag kommer hem från praktiken idag.

Nu ska jag snart kila och jobba arslet av mig för att kompensera att gårdagen försvann!

MATCH NR.5

Yeeeeey! en ny match har redan kommit, den gamla hann knappt försvinna?!

En familj från, gissa vart, Seattle! haha! Två flickor på 5 och 3,5. Pappan var svensk och mamman amerikansk och dom var judar. Men åh, den här familjen kändes bra på texten dom hade skrivit, dom hade skrivit mycket. Hoppas dom hör av sig, trots att pappan är svensk. Man kan ju be han prata engelska med mig och sen kan man fråga nånting på svenska om det är nått problem och så!

move, please

jag skulle gärna vilja att seattle familjen försvann nu! ringde ju och tacka nej igår, plus att jag tacka nej till dom personligen i torsdags. some action pleeeease

goodmorning sunshine

Jag har haft en dramatisk morgon! Vaknade halv sex, kände mig ganska okej pigg och tog mig mot badrummet och satte på duschen. Innan jag visste ordet av låg jag på golvet, ute i badrummet. Fattar inte hur jag kom ur duschen? Iallafall var det blod på golvet och ärligt talat vart jag livrädd. Vi har precis snackat om skallskador i skolan. Mamma vaknade när jag kom ner och stefan frågade om jag ville ha vatten.

Så vi gick upp och hon tvätta av mitt huvud, det läskigaste var när jag ringde sjukvårdsupplysningen, då domnade ena handen och min mun, men det försvann ganska snabbt. Jag har troligen ingen hjärnskakning iallafall för jag mår inte illa. Har bara jäklarns ont i huvudet och massa blod i håret. Borde gå och duscha kanske.. haha!

Jobbigt att missa andra dagen redan, men det är sånt som händer. Får lära mig genom att kolla på sjukhuset istället ;)

på au pair fronten intet nytt

Cityakuten light

Imorgon går jag ut på min sista praktik på gymnasiet. Det här är den viktigaste praktiken hittils. This is what it´s all about så att säga! Två år har vi varit inom kommunen och nu ska vi äntligen få vara i landstinget. Vi som läser sjukvårdsinriktningen är på centrallassarettet i Västerås. Det är en stor skillnad mellan kommun och landsting och jag är nervös för kraven som kommer ställas. Jag kommer verkligen få gräva i hjärnan efter de kunskaper jag har fått, men samtidigt en sån otrolig chans att lära mig mer och utveckla mig. Praktik är bäst!

Jag ska vara på MAVA, medicinsk akutvårds avdelning och jag kommer stöta på allt ifrån hjärtattacker till lunginflammationer, samt förgiftningar och annat spännande. Cityakuten light är ju att ta i, men det är ändå akut sjukvård. Jag är såååå nervös!

Men det känns som att när jag har kläderna på mig, håret uppsatt i hästsvans och foppa tofflorna på skorna så kommer allt falla på plats!

grattiiiiis

ett superduperstort grattis till Jasmine (usajasmine.blogg.se) som har fått sin final match i Boston. Jag är så himla glad för hennes skull och ännu mer taggad att få min! Ååååh vad kul! :D

vem är jag?

Ja, vem är jag egentligen? Jag har faktiskt inte skrivit en riktig presentation om mig själv och då det ganska många som läser så kan jag tänka mig att iallafall vissa inte vet vem jag är.

Mitt namn och min ålder vet ni! Jag bor i Västerås som ligger ca. 1 timme från vår kära huvudstad Stockholm. Det finns inte så mycket att säga om Västerås, jag gillar inte staden, iallafall inte på vintern, och det är en av anledningarna till att jag vill komma iväg.
Jag går sista året på gymnasiet och jag går omvårdnadsprogrammet, vilket innebär att när jag tagit studenten är jag utbildad undersköterska. Någonting som jag faktiskt är stolt över!

Jag vet inte när mitt reseintresse startade ordentligt, men jag har alltid varit nyfiken på människor, jag tror den största anledningen är för att min morbror rest väldigt mycket och berättade mycket för mig när jag var yngre. Min morbror är en människa som jag är väldigt lik till sättet. Jag älskar att prata, jag älskar att berätta och jag älskar att dela med mig av upplevelser. De som känner mig bra brukar skämta om att jag pratar alldeles för mycket.

Jag är för det mesta alltid glad! Jag försöker alltid att se det ljusa i situationer, det som inte dödar dig gör dig starkare är någonting som jag försöker leva efter och det funkar faktiskt bra!

Förutom att resa gillar jag att festa, umgås med vänner, CHIPS (haha), att sjunga (trots att det låter illa) och jag älskar djur. Jag har ridit en gång i tiden innan skolan tog för mycket tid. En dröm skulle vara om min framtida värdfamilj faktiskt hade hästar.

Det här vart lite mycket text, men om det är något mer ni funderar över, var inte rädda att fråga!

pictures of you, pictures of me

jag och min bästa emelie, om jag fick bestämma skulle hon följa med mig till USA!


mitt öra med min nya piercing, längtar tills jag får byta smycke!

Jag har fått svar på mitt mejl till Seattle! Pappan svarade bra på mina frågor och sådär, men kommenterade ingenting om mina svar. Det gjorde så att dom kändes ointresserade, och även ointressanta. Dessutom vill jag ha äldre barn, så jag skrev till dom att jag hellre ville ta hand om äldre barn helt enkelt, men att familjen verkade superbra!

Hatar att jag har blivit som dom där människorna jag tyckte illa om förut, dom som hakade upp sig på småsaker hos familjerna. Men nu inser jag vad dom känner, och hur mycket de små sakerna betyder. Redan innan jag åkt i väg som au pair har jag lärt mig mycket om att ta egna beslut och lyssna på magkänslan!

braiga människor!

Idag mår jag som jag förtjänar efter 100 dagarsfesten. allt jag kan säga är; GALET! Det var så sjukt galet. Det var galet när inte Adam kom in på grund av att han var för full, men det fanns ännu fullare människor som faktiskt kom in! Det var galet mycket människor, det var galet bra musik, det var galet bra humör. Allt var bara galet. Och vid 12 slaget, när vi fick sjunga studentsången. Iiiih. DET ÄR GALET ATT DET BARA ÄR 97 DAGAR KVAR!

Igår piercade jag mig förövrigt tillslut! Jättenöjd men det gjorde asont! Har ingen bild än, känns konstigt att stå och ta bild på sitt öra. Plus att läksmycket inte är det finaste på denna jord.

e-mail

Jag skickade iväg ett mejl igår till pappan och sa att jag var intresserad, jag ställde lite frågor och svarade på frågor de hade i sitt personliga brev. Vi får väl se om de svarar. Seattle är en stad jag verkligen kan tänka mig!

Match nr.4

Jag har ju gått som på nålar och tänkt, när sjutton ska nästa match dyka upp. Har aldrig varit en dag utan match. Bortskämd! Haha. Men så satt jag på donken med Emelie och kollade min mejl. Såg att ett mejl laddades och såg det berömda; You have a match! Jag skrek till och Emelie hoppade högt! Haha

Det är en familj i Seattle med två barn, det ena barnet, en pojke, kommer vara 6 år, och det andra, en flicka, 2 år och 8 månader när jag kommer. Det var en öppen ansökan och de hade inte skrivit jättemycket men jag såg bilder på barnen, ursöta! De bor mitt i Seattle, eller typ 5 minuter från down town. Det negativa är att jag inte kommer ha tillgång till bil. Men om man bor mitt i stan känns inte det som ett problem. Jag vill verkligen prata med familjen, och denna gång har jag även e-mail addressen. Ska ringa CC imorgon och fråga om dom tycker att jag ska skicka ett mejl! :)

Glad tjej!!!!

Hello mainstream! Jag är äntligen ägare till ett par röda converse. Mainstream, ja. Så jävla snyggt, ja!!!!!! Längtar tills mina ben blir bruna och jag kan ha dom med ett par ljusa jeansshorts. Vårkänslorna spirar i mig och fåglarna kvittrade i morse!