Känslan att sitta uppkrupen i en soffa, med en gingerbread latte i handen med två underbara nyfunna vänner som man helt plötsligt inser att man saknat hela sitt liv, fast man inte ens vetat att dom finns på starbucks i Seattle, USA!! den är rätt mäktig! Här har jag mitt liv nu.
Jag tror inte jag har ändrats så mycket under dessa tre månader, jag känner mig inte så utvecklad som jag hade förväntat mig. visst, jag har jobbat sen jag var 16 och varit ganska självständig, men jag trodde jag skulle känna mer. men när jag kommer hem, kommer jag nog märka det.. det skrämmer mig, samtidigt som jag ser framemot det. se vilken människa jag bekommit och framför allt, vilka människor som kommer finnas kvar, och vilja ha kvar mig i sitt liv, om jag nu förändrats.
Det är läskigt egentligen det här med livet, hur snabbt den kan förändras beroende på vilka beslut man tar och vilka personer man träffar. Jag beslutade att packa ihop mitt liv i en liten resväska och flytta 715 mil. Samtidigt som jag tog det beslutet insåg jag väl att lite av mitt gamla jag skulle dö, och lämnas kvar som ett litet spöke hemma i Västerås. Jag insåg väll att jag skulle lämna människor jag haft i mitt liv bakom mig och lämna plats till nya. Jag visste samtidigt att jag skulle få reda på vilka som var mina äkta vänner.
Jag förstod att jag skulle knyta band till människor som kommer vara svåra att leva utan när jag kommer hem.. Men det vill jag inte tänka på nu!
Crazy stupid life... Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Jag älskar det, samtidigt som det skrämmer mig så himla mycket.
Jag har så mycket känslor som bubblar i mig just nu så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dom, det är dom där oidentifierbara.. det är fan inte nice...
1 kommentar:
Du måste fatta att livet här hemma i Västerås rullar på och är sig likt. Vi finns här både vänner och familj, inget har förändrats när det gäller så fundamentala saker! Saknar dig, men önskar att du fortsätter att du tar för dig av livet! kram mamma!
Skicka en kommentar