Hittade lite låtar jag lyssnade på i våras. När livet var helt underbart. När jag visste att jag skulle flytta till USA, studenten och alla fester låg framför dörren och det bara kändes som att jag inte hade några problem. Jag fattar fortfarande inter hur jag kan känna saknad till att sitta i mammas röda volvo v40, lyssna på min egengjorda skiva eller P3 och gå över grusplanen till skolan med nya, klarröda converse!
Jag vet vad det är jag saknar egentligen... fast ändå inte. Jag menar, skoltröttare tjej i 3an fick man ju leta efter. Jag hade gett upp allt och sket i alla uppgifter till sista sekund och gladde mig med g. Men det fanns något mer i skolan, den där känslan att snart var det över, snart kom friheten.. Just all den förväntan som låg där, blandat med seperationsångest som gjorde att man komma alla så mycket närmare. Stämningen var på topp så att säga.
Att sakna personer är jobbigt, men något som är ännu jobbigare är att sakna just såna här stunder. För de kommer aldrig mer tillbaka. Visst kommer jag kanske köra mammas v40 och lyssna på P3. Men aldrig mer i vårterminen i 3an med alla dessa känslor.. En person kan man träffa så är saknaden över. Stunder finns bara i minnet.. Ibland är vissa stunder ihop blandade med vissa personer och då blir det dubbelt så jobbigt. Jag vet inte om så är fallet nu. Inte att jag saknar dessa personer.. Men tanken på dom liksom.. Okej, nu är det dags att sluta för jag hänger inte med i mina egna tankar ens.
Mina "sakna konstiga saker och känslor" låtar. Att tårarna rinner av gammal lycka och hjärtat gör ont, precis som första gången jag hörde the city för att jag bara älskade låten så mycket i första ögonkastet är en riktig bitterljuv känsla. Nu ska jag sova.. Klockan är alldeles för mycket. Men var bara tvungen att skriva av mig!
1 kommentar:
Grattis på namnsdagen Hannybaloona,kram Susanne.
Skicka en kommentar