Man vet aldrig vad livet har ett erbjuda. Ikväll hände en cool grej.
Åkte ner och fika med Emelie och Hanna, Hanna hade smaskiga detaljer från hennes helgs bravader. Vi satt och asgarva och prata. Mysiga bruds det där.
Måste bara berätta om Emelies klockrena diss. En kille sätter sig framför oss på bussen och frågar vart vi kommer ifrån och vad vi gör där. När vi går av bussen kommer han fram igen och frågar om mitt nr till hans kompis och emelies nummer till han. Jag kör en fin diss och säger att jag inte kan mitt nr och min mobil är död. Emelie säger; No, I don´t think so. But it was nice meeting you. Och ger han en klapp på axeln. HAHAHA så jävla skön!
När jag och Emelie sitter på bussen hem kommer ett gäng och sätter sig mitt emot oss, och inleder en konversation genom att fråga; what language are you speaking? Inte en så ovanlig fråga. Hände ju tidigare idag. Sedan fråga dom om vi vill hänga med och måla.. vi var lite tveksamma men jag tänkte. äh vafan, vad har vi att förlora. Så vi går med det här helsköna gänget till en av killarnas lägenhet och de börjar spela gitarr och tejpa plast på väggarna.
Får sedan reda på att alla målningar är gjorda av killen som bor där, Peter. Jag skojar inte, det var några av de finaste målningar jag sett. Han gör dom med händerna och ja, vi fick ju se dom måla. Jag var inte direkt klädd för att måla. Men det var så himla häftigt och det var så sköna människor! Fick hans namn så vi kunde adda han på facebook för fan, jag vill måla med dom någon mer gång!
Känns som att detta inte skulle hänt på bussen på väg hem i Västerås?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar