Jag har bara väldigt mycket tankar och känslor just nu. Igår somnade jag kl.3 för jag låg bara och vände och vred mig. Jag är överlycklig och så sjukt exalterad över att få komma hem. Jag tror inte ens ni förstår hur ont det gör i hjärtat av saknad!
Jag känner faktiskt inte alls mycket ångest över att åka hem just nu. Men jag vet att smällen kommer komma när jag varit hemma en vecka och inser att det faktiskt är över. När nyhetens behag liksom lagt sig. När jag träffat alla vänner och familjen och jag står där utan nånting att göra.. Jag vet att den dagen kommer och den kraschen som kommer komma då ser jag inte fram emot!
Att jag känner som jag gör just nu tror jag faktiskt är en försvarsmekanism inför detta avsked. Jag vet att jag kommer träffa min värdfamilj igen, när de kommer till sverige iallafall, om inte jag kommer hit. Men, även om jag kommer hit igen så kommer det ALDRIG bli detsamma!
Just detta vill jag inte känna, för då mår jag så sjukt dåligt. Därför fokuserar jag bara på det positiva som i detta läge är att få komma hem till det jag saknat i över 7 månader snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar