gillar inte den här känslan, inte ett dugg.. vet inte alls vad jag känner. bara hopplöshet och saknad och en stor jävla brist på självförtroende.. just nu idag vill jag inte vara jag.
ibland önskar jag att jag vore ett känslolöst monster som inte hade förmågan att analysera minsta lilla grej. att jag kunde bygga broar och gå vidare. men så är inte fallet.. för du har rört om mitt liv och du kommer alltid ha en plats hos mig
1 kommentar:
Känner så väl igen mig i detta inlägg. Att tänka för mycket, vissa dagars brist på självförtroende och att inte kunna släppa taget! Hoppas allt blir bra, kram på dig! :)
Skicka en kommentar