1,5

Jag har så mycket jag vill skriva om, men orden kommer liksom inte till mig. I mitt huvud är tankarna och känslorna ihop trasslade som svansen på musen i askungen.. Jag kan inte ens själv följa med i svängarna så då kan jag inte heller försöka skriva ner dom utan att det blir en enda röra.

jag ber om ursäkt över att alla inlägg just nu för tillfället ungefär har samma innehåll, ångest över att åka hem, glädje över att åka hem. ångest över att ha så "mycket" tid kvar, glädje att man snart är hemma.. men, det är väl såhär känslorna är hos en au pair när man har 1,5 månad kvar... 1,5 månad...