Jag ska vara ärlig, det var inte alls många som sökte, så redan från början var jag rätt säker på att jag skulle få följa med. Men som jag är så tror jag aldrig på något till 100% om jag inte får höra det. Iallafall var det 6 stycken från OP och 5 stycken från SPSP som åkte tillsammans.
Den 11 oktober åkte vi iväg, förväntansfulla och lite rädda. Sydafrika liksom. Så långt bort. Kontrasternas land, rika och fattiga, svarta och vita. Det var en lång resa dit, först åkte vi till London och där fick vi byta plan och åka mot Jo-Burg. Den resan tog 11 timmar i luften. Väl framme i Jo-burg fick vi byta plan ännu en gång och detta plan tog oss mot Durban.
framme i durban
Vi fick bo på en sockerrörsfarm, varje gång vi åkte in på gården ropade Edna eller Louie som körde; Welcome to... och då fick vi fylla i; Paradise. Första gången tyckte vi det var absurt. Vi hade precis åkt igenom ett landskap med hyddor och en by, appelsbosch som inte alls hade mycket att hurra för. Så kom vi fram till huset med massa sovrum, en pool och en jättestor trädgård. Men efter två veckor på farmen vart det ett paradis. Det är svårt att beskriva känslan för det är så mycket, inte bara det fina huset utan människorna i huset. otroligt varma människor som lärde oss så mycket och verkligen var intresserade av oss. Och vänskapsbanden vi knöt till varandra inom gruppen, en fristad där man kunde låta tårarna falla efter en tung dag.
Huvudsyftet med resan för oss som går OP var att ha vår praktik på ett sjukhus just i byn Appelsbosch. Sjukhuset var ett kommunalt sjukhus och här vårdades bara svarta. Befolkningen i byn har 80% HIV. Vi fick vara två dagar på kirurg, två dagar på medicin och två dagar på barn. Man kan tro att barnavd. var tuffast. Men så var inte fallet. Första dagarna var jag på kirurg och jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Känslan av tortyr, lukten av infekterade sår och hjälplösa människor som jag inte ens kunde kommunicera med var helt enkelt för mycket. Jag ville bara hem och när jag kom till farmen gick jag bara och la mig under täcket och jag var helt tom hela dagen.
Men de två andra dagarna fick jag vara på barn, här mötte jag så underbara ungar som vissa hade energin att leka. Jag ville bara sno med dom i väskan hem. Så himla starka och dom visste ju ingenting om livet de inte levde, de hade bara sitt liv och var glada över det. Det lärde jag mig enormt mycket av. Det var speciellt två små flickor som jag fastnade extra mycket för.
Första helgen fick vi åka på utflykt, då åkte vi till Hluhluwe game reserve på safari. Det var så häftigt. Vi fick se alla möjliga djur, som Lejon, Giraff, Buffel, Noshörning, både svart och vit, zebror, hyenor, elefanter. Vi fick se 4 av the big 5 vilket är otroligt stort! Jag har dock en känsla av att jag kan ha sett svansen på en Leopard! Vi fick bo mitt i game reservet i små hyddor. Det var riktigt häftigt och "campingen" var full med små elaka apor. Det var verkligen en upplevelse. På morgonen gick vi upp jättetidigt och solen sken och vi fick se Sydafrika från dess bästa sida.
Sedan fick vi åka vidare mot en semesterby som heter St.Lucia. Här bjöds det på Krokodil och flodhästsafari, lite bus på stranden, ett jättegulligt hotell, mat på oceans basket och jag åt bläckfisk och musslor för första gången. När vi vaknade dagen efter åkte vi på valsafari.
Valsafarit är värd en historia för sig själv. När vi vaknade på morgonen proppade vi i oss åksjuketabletter och kollade ut. Grått... Tråkigt men med gott humör gick vi och åt lite frukost. Sedan tog en jeep oss ut till stranden där vi fick gå ombord båten. Det var så himla läskigt att ta sig över dyningarna, men när vi väl kom ut på vattnet så var det lugnt. Kaptenen varnade oss, blir ni sjösjuka kommer ni vara det i två timmar. Oh nej tänkte jag. Men sedan frågade han om det fanns någon som var äventyrslysten. Jag och Camilla räckte upp handen och vi fick klättra upp och sätta oss längst fram i fören. Så där satt vi med benen dinglande och fick hela indiska oceanen över oss. Det var så härligt. Man glömde alla bekymmer i dom där stora vågorna. Pricken över i;et. Solen började skina. Och självklart, VALARNA! Vi fick se flera valar och dom hoppade, plaskade, sprutade. Jag trodde jag drömde. Jag, Camilla och Alex som också fick komma fram senare klarade oss från sjösjukan. Resten av gruppen hulkade och hade inte lika underbar upplevelse som vi. Haha! Vi kom tillbaka till SP eleverna som hade valt att inte följa med, gissa om dom var avundsjuka?!
Efter veckorna på farmen åkte vi till Durban för lite shopping och för att uppleva den staden. Vi fick se VM arenan och gå på indiska marknaden, och samt bada i indiska oceanen. Det var helt underbart. Jag blir så lycklig av havet. I St.Lucia sprang jag runt och skrek och hoppade på stranden haha! Vi fick också gå på en gudstjänst med Zulumänniskor, det var också en speciell upplevelse!
Sedan begav vi oss till Howick där vi fick bo hos värdfamilj. Jag bodde hos en underbar tjej som hette Nicole. I Howick fick vi vara med i skolan, åka på utflykter till barnhem, keramikverkstäder, vattenfall och så fick vi gå på vandring i umgeni valley. Det var ett äventyr som gick upp och ner och förbi bergsväggar. Vi fick också många sydafrikanska kompisar. Sydafrikaner är underbara!
Jag ångrar inte en sekund att jag åkte på den här resan, det är det bästa jag har gjort i mitt liv hittils. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, om vikten av empati och inte sympati, hur det ser ut i andra länder och att även fast man knappt har en säng att sova i och kommer dö i aids inom 5 år kan man vara lyckligare än någon i Sverige. De vet hur man tar tillvara på det man har istället för att sörja över det man inte har! Jag fick möta så underbara människor och jag kommer aldrig glömma den här resan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar