Så vill jag egentligen inte att imorgon ska bli imorgon. För imorgon är det dan före dan. Det är med skräckblandad förtjusning, en lycko ångest jag står framför spegeln och provar min outfit för femtioelfte gången. Det är så mycket känslor som lever inom mig just nu.
För det här är slutet, även om det bara är början. Slut på tryggheten, slut på att veta att man går i gymnasiet, slut på barnsligheter. Nu börjar allvaret.
Nu är inte jag så himla negativit inställd till det som jag kanske får det att låta. Jag älskar det här på samma gång. NU FÅR MAN ÄNTLIGEN GÖRA VAD MAN VILL MED SITT LIV! Och hur spännande är inte det? Nu kan man leva ut alla sina drömmar.. Jo, det kan man faktiskt! Med vilja så kan man komma precis dit man vill. Om det så ska krävas blod, svett och tårar.
Men ändå är det skrämmande, ändå. Även fast jag vet vad jag vill göra. För allting blir ju som ni kanske vet inte som planerat!
Nej, tre veckor till av sånt här chill, roliga utklädnadsshower och andra tillställningar så man kunde förbereda sig (om man nu någonsin kan det..) för dagen D..
Men som sagt, ändå längtar jag, och taggar, och förväntar och älskar den här känslan!
Känner att det inte finns någon röd tråd i detta inlägg, men det finns det inte i mina tankar inför studenten heller. Så så får det väl vara då! :) jag är superduper lycklig över att ta studenten, men som jag nämnde tidigare. det är med skräckblandad förtjusning.. det var väl typ det jag ville säga....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar