13 februari 2011

waiting for your call

Ännu en gång ringde mamma upp mig i förtvivlan och sa att det hade ringt från Amerikat. Denna gång var jag på jobbet. Men min kära mamma ansträngde sig och fick fram att jag jobbade och slutade klockan nio. Halv tio, precis när jag hade kommit fram till parkeringen ringde det.

Det var då den ensamstående pappan som ringde. Som tidigare nämnt har jag varit lite osäker. Men inte längre. För fyfan va bra det känns. Vi pratade i ungefär en halvtimme och han ställde jättemycket frågor om mig själv, om vad jag ville ha ut av att vara au pair och massa. Jättetrevlig verkligen och han har inte haft en au pair tidigare. Vilket såklart både för med sig nackdelar och fördelar. Sonen frågade om jag kunde göra svenska pannkakor! Haha!

Vi skulle iallafall hålla kontakten, så det känns jättebra. Klart att jag inte ska få allt för höga förhoppningar men ja. New Jersey kanske det blir! :)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, jag gjorde verkligen mitt bästa! Den här gången var jag lite förberedd och hade faktiskt repeterat några fraser.... jag är duktig jag!

Natalie sa...

Svar: Jaha, men det är ju inte så långt från varandra ändå :) Jag kan nog tänka mig att komma vart som helst, nästan.. Men gärna någonstans i California, New York, Boston eller kanske Seattle. Jag tror att jag är öppen för det mesta. Hoppas det går bra med familjen du matchas med nu! Längtar tills att jag själv får börja prata med familjer, men det dröjer inte så länge nu.