Jag sitter här, trött och jag mår lite som jag förtjänar efter gårdagens välkommen hem fest. Jag tänkte att detta var ett perfekt tillfälle att börja skriva lite om min resemånad. Vi får se hur långt vi hinner. Jag börjar lite generellt om företaget och bussen.
GREEN TORTOISE SOUTHERN CROSSING
Okej, så företaget jag åkte med hette alltså green tortoise, det startades i mitten av 70-talet och är kända för att det mest var hippies och väldigt speciella människor som åkte på dessa bussar, nu har klientalet ändrats och det finns alla slags människor, från hela världen.
Bussen är uppbyggd på ett väldigt speciellt sätt, längst bak finns en stor plattform där man sitter, eller ligger medans bussen kör. I mitten är som två soffgrupper med bord, och längst fram är det två soffor. Längs taket finns en massa överslafar.
Det som är bra med denna bussresa är att man sover på bussen under natten, vilket är lika med: mindre pengar för mat och hostell/hotell på destinationerna, samt att vi vaknade på ett nytt ställe varje dag och hann med maximalt mycket! När vi sov i bussen så ändrade vi om soffplatserna med borden till två våningsängar, och soffarna där fram blev också en plattform, detta kallades the miracle. Det var jättemysigt att sova allihopa på plattformen, spela kort, prata, leka lekar ända tills vi somnade.
Vi alla hjälptes åt med frukost och middag. Vi gjorde även iordning lunch samtidigt som frukosten. Det var jättegod och vällagad mat, vegetarisk för det mesta.
När man bor på en buss, 36 personer så har man inte mycket eget space. Men relationen mellan oss i bussen blev så stark. Man sover ihop, lagar mat ihop, hikar ihop, utforskar städer ihop. Jag saknar de människor jag umgicks mest med och chaufförerna så hiiiiiiiiiimla mycket. Jag saknar även de andra såklart, men kanske inte lika mycket men eftersom de var en del av resan så, ja. ni förstår.
