DREAMS ARE COMING TRUE

Nu är det inte många timmar kvar tills vi beger oss till Arlanda. 9.30 åker vi från Skälby och 14.10 går planet från Arlanda, med mellanlandning på Island. Ganska häftigt. Även om det bara är en mellanlandning.

Vid den här tiden imorgon kommer vi vara framme i NY! Kan inte förstå det än! I tre år har jag läst au pair bloggar, drömt om att vara en av dom, men aldrig trott att det ska bli av. Jag har pendlat mellan många drömmar men denna har alltid kommit tillbaka! Nu är det jag som sitter här med en förväntan i magen och en dröm som går i uppfyllelse. Det är ju rätt sjukt egentligen.

Att lämna Sverige för 13 månader känns just nu som en riktigt galen idé! Varför? Jag har det ju bra här. Jag kan jobba, flytta hemifrån, umgås med mina vänner. Men jag vet att jag behöver det här. Ett steg för att utveckla mig själv och utveckla mitt liv. Ett år av mitt liv är ingen lång tid. Gör jag det inte kommer jag ångra mig. Det är som sagt en dröm!

Jag är så himla förväntansfull, men ändå inte. För man ska inte ha för höga förväntningar! Jag har ju dock inga specifika. Mest förväntningar om att växa som människa, för det kommer jag göra så fort jag har vinkat av mamma, pappa och patrik på arlanda imorgon!

Nu ska jag sova min sista natt i Sverige. Om det blir i min egna säng, eller i mammas. det är det sista dilemmat jag måste lösa!

Ja ni, det här är väl troligen mitt sista inlägg på svensk mark. Nästa gång ni hör från mig är jag i USA!

THIS AIN´T A LOVE SONG, THIS IS GOODBYE

Igår åkte vi ut till strömskär. Mormor hade lagat mat och bakat paj och vi var alla där. Mamma, pappa, Patrik, Stefan, Morfar, Åse, Morbror och Gammelmormor! Susanne var den enda som saknades eftersom hon jobbade natt men henne kramade jag hejdå på morgonen.

Idag sa jag hejdå till mina flickor också. Vi tog en sista tur till Erikslund. Gick först till Donken men i dörren bestämde vi oss för att gå till MAX istället, det finns ju faktiskt inte i USA, men det gör ju donken ;) Hade en fin sista kväll med mina flickor. Danne och Rebecca hade även kommit hem för att säga hejdå!

Har varit många hejdån, men jag har faktiskt inte fällt en ända droppe!

KÄRLEK

No, this is not the time or the place for a broken hearted
Cause this is the end of the rainbow
Where no one can be too sad
No, I don't wanna leave but I must keep moving ahead
Cause my life belongs to the other side
Behind the great ocean's waves.

Bye, bye Västerås Hills I'm gonna
miss you wherever I go I'm gonna
come back to walk these streets again
Bye, bye Västerås Hills forever .

Thank you for the morning walks on the sweet sunset
And for the hot night moments
For the fantasy in my bed
I take a part of you with me now and you won't get it back
And a part of me will stay here, you can keep it forever, dear

OM ATT LÄMNA TRYGGHETEN

Folk i min omgivning har nog svårt att förstå vad jag känner inför det här. Ena sekunden klagar jag på facebook hur ledsen jag är och hur jobbigt det är att ha halva rummet nedpackat i flyttlådor och resväskor, andra sekunden berättar jag i verkligheten hur jäkla skönt det ska bli att börja ett nytt liv och berättar med glädje om mina förväntningar.

Grejjen är den att det är så det känns. De sista två veckorna har varit som en enda berg och dalbana som aldrig tar slut. Jag har gråtit, jag har skrattat, det har pirrat och knutit sig. Jag har velat stanna i stunden för alltid och jag har velat att tiden ska rusa.

Mesta dels har tiden rusat. Nu är det två arbetspass kvar, och tre dagar och en väckning kvar! Dessa tre dagar är fullproppade så jag kommer nog inte hinna tänka på så mycket!

Det allra jobbigaste är just att alla förväntningar nu ligger och bubblar i en kastrull, blandat med nervositet. Man börjar då tänka på hur bra man faktiskt har det här hemma. Det är som att stå på femma och våga hoppa.

Jag är ju en fegis, och för mig skulle det ta låååång tid innan jag vågade hoppa från femman. Man måste stå där uppe, fatta modet, och så tänker man; men varför ska jag hoppa härifrån. Jag kommer ju ner i vattnet om jag hoppar från kanten bara. Men tillslut sluter man ögonen och hoppar, och efteråt tänker man; åååh vilken tur att jag hoppade. det var ju ingen fara, så vill man gör det igen och igen.

Jag tror det är där jag är nu. Jag fattar mod, för att våga ge mig ut i världen och klippa strängarna. Lämna tryggheten för att uppleva en wow känsla.

Det är såhär det känns att ha några få dagar kvar i Sverige. Jag tror säkert inte alla känner såhär. Men jag känner så, och många jag pratat med likaså.

EN VECKA!

Jag har nedräknat forever. Men jag fattar inte till vad riktigt. Åh det här händer. Ringde för säkerhetsskull till CC idag och frågade om allt kommit in och var betalt. Allt var klart! Fick även mitt internationella körkort idag. Nu är allt som är formellt klart! EN JÄVLA YNKA VECKA KVAR!

1st GOODBYE

Mitt första riktiga hejdå var igår. Till Fia, som åker till England på fredag. Konstig känsla och äta frukost och veta att det är sista gången på över ett år. Men när kramen och hejdået och lycka tillandet väl kom så kändes det som att hon skulle göra ett prov eller nått och att vi ses nästa vecka igen. Fast man vet att det inte är så.

Jag har en känsla av att mina hejdå-taganden inte kommer vara tårfyllda och förtvivlande, men det betyder inte att jag är kall och inte bryr mig. Lika bra att makea det clear! :D

2 VECKOR!

Då har vi nått den tidpunkt då det endast är två veckor kvar. 14 dagar. Nu gäller det att rappa på. Har börjat sorterat upp i mitt rum nu, det svåraste är att välja vad sjutton jag ska ha med mig. Jag har valt att packa för ca.2 veckor därborta för sedan kommer jag shoppa nytt. Så det jag inte ska ta med mig ska jag skänka bort. Vad vill jag ha kvar, vad ska bort? Min hjärna jobbar på högvarv om man säger så!

Men nu ska jag fortsätta så jag får nånting gjort så jag kan åka till Fia som lämnar Sverige redan på fredag! sick!

REALIZE

Det bidde en spontan tripp till sommarstugan. I måndags när vi satt och åt frukost innan jobbet pratade mamma om att hon skulle åka till sommarstugan fram tills torsdagen, idag då, och jag jobbade kväll idag så jag frågade om inte jag kunde hänga med, och det kunde jag. Så har spenderat två långa, mysiga dagar i stugan med god mat, gott sällskap och lite bad och sol.

Idag, efter över tre månader sen det blev klart, insåg jag vad som håller på att hända här. Jag ska alltså packa ihop mitt rum, välja ut det jag vill ha med mig och skänka bort resten av mina kläder, rensa ur mitt gamla liv och skapa ett nytt låneliv under ett år. Känslorna inför detta går inte ens att beskriva för det är sån himla lycka, blandad med lite ångest över vad sjutton jag ger mig in på.

Men då tänker jag såhär, sverige finns ALLTID kvar. och jag kommer ångra mig hela livet om jag inte provar. Jag går in med inställningen att jag ska vara borta ett år, men om, OM jag känner om tre månader att detta inte är nått för mig. ja då finna hemma kvar. jag förlorar inte nått på detta och då försvinner lite av ångesten och lyckan fördubblas.

det kommer bli så jäklarns bra det här!!

MONEY MONEY MONEY

Har precis betalat den fina fakturan som gör så att jag kan åka iväg till USA. Nu ska jag bara skicka in alla papper sen är det klart. Mrs. göra-allt-i-sista-sekunden! Men det blir gjort, det är en sak som är säkert!

VARJE DAG, RIDER OMKRING

Jag har börjat kollat på möjligheter att ta ridlektioner i USA! Jag saknar verkligen hästarna och att rida. Jag skrev ett meddelande till min LCC som var jättegullig. Hon hade kollat om det fanns kurser som jag kunde bli av med mina credits på men det fanns det inte. Dock finns det mycket farmar där man kan ta ridlektioner. Ska kolla upp det där närmare! :D Hon skulle också fortsätta leta om det fanns någon möjlighet att ta det som en kurs med credits.

HEY SOUL SISTER

Fia sov hos mig inatt. vi skulle vara duktiga och gå upp tidigt. Ställde klockan på halv nio och skulle snooza en halvtimme. tio över tio var vi uppe, mot vår vilja. Tog lite te och åkte sedan mot centralen och hämta upp Jasmine. Vi körde hem Fia sen åt jag och Jasmine lite sallad i vasaparken och gick och satte oss vid vattnet. Vad svårt det är att visa upp sin stad förresten!

Det var iallafall jättetrevligt att träffa Jasmine. Men det kändes så overkligt att sitta där i västerås bredvid henne då vi ju bara pratat på fb och i telefon. Himla go tjej är hon iallafall den där bruden!

Efter jag lämnat av henne på centralen igen åkte jag hem fort som attan för att skypa med min värdfamilj. Efter lite strul kom det igång men det vart en snabb en. Kul att prata med dom iallafall. Min värdpappa sa till äldsta tjejen att jag snart skulle komma, hon ba; vadå?! om två år eller?! goosis. ser framemot att lära känna dom. dom ska lära mig att göra kullerbytta i vattnet sa dom idag! haha kul att en femåring kan men inte jag!

28 DAGAR & FLYGTIDER

En månad, 4 veckor, 28 dagar.. så kort tid är det kvar. 28 dagar. det får jag verkligen inte in i mitt huvud. När jag kom hem från Borlänge hade jag iallafall fått en liten present av min värdfamilj med en jättefin guidebok, jättefina bilder på flickorna och familjen och jelly beans. Gulligt av dom!
På onsdag ska vi skypa.. Fattarrrrr inteeeee..

Fick mina flygtider nu förresten!!!!!
Den 1a augusti 14.10 går mitt plan, vi mellanlandar på island och landar i NY 19.00.. Lokal tid för dom. Den 5e augusti går mitt plan 12.30 från NY, mellanlandar i Chicago och kommer fram till Seattle 17.38 - också lokal tid! Kan inte förståååååååååå!

WHO DAT GIRL

Skypesamtalet gick jättebra. Föräldrarna var ju med så de kunde föra samtalet framåt. Flickorna var såklart lite blyga och de såg lite förvirrade ut. Vad är jag för prick liksom?! Men de var riktiga charmtroll, ååh vad jag längtar efter att få träffa dom. Är så nöjd över min värdfamilj, jag har verkligen fått intrycket av att de är jordnära underbara människor.

Som ni säkert vet är min familj halvsvensk, och jag ska prata svenska med barnen. Men eftersom mamman var med vart det även lite engelska. Det var kul men lite confusing. Men det kommer fixa min kvicktänkhet tror jag. Ser det som en fördel att snabbt kunna växla från svenska till engelska. Det som känns så himla bra är att vi kommer prata engelska när vi är tillsammans för det mesta!

Jag är piggare nu än i morse, mathias har lite vänner här så jag sitter och chillar med dom och dricker lite rosé i min onepiece. glamoröst som bara den!

SKYPE

Idag ska jag skypa med min värdfamilj och flickorna ska vara med för första gången. Jag är lite nervös faktiskt.. Men det kommer ordna sig när vi väl börjat prata! :) Ser iallafall jättemycket framemot det! :D

I GOT MY visa AND MY VISA

nämen då är man välkommen in i USA!

Man tackar, man tackar

US EMBASSY

Långt inlägg, men det kanske kan förbereda någon som ska till ambassaden :)

Sådär då! Då har man gjort ambassaden!

Klockan ringde 04.30 imorse och jag var ganska dötrött på tåget. Men jag träffade Mikaela snabbt och smidigt på centralen och vi letade rätt på bussen sen gick vi tillbaka och mötte Anton. Alla vi åker samtidigt, 1 augusti från Arlanda. På bussen träffa vi även Antons kompis Lina så vi 4 hängde hela dagen.

När vi kom fram till ambassaden fick vi stå i kö, så ropade dom fram oss en och en och vi fick visa lite dokument och passet, sedan fick vi gå genom en säkerhetskontroll och visa sulorna på våra skor?! När vi väl kom in i ambassaden såg det inte alls ut som jag hade tänkt mig! Men man fick iallafall lämna in alla papper och så och sedan gå och sätta sig och vänta på att få sitt namn uppropat! Ganska svårt att höra när det var ett rum fullt av babblande au pairer.

Väl framme i luckan fick man lämna avtryck på alla fingrar, sedan frågade hon fyra frågor; vart jag skulle, hur gamla barnen var, vad föräldrarna jobbade med och om jag hade varit i USA tidigare. Hon lös upp när jag berättade att jag skulle till Seattle. "That´s my favourite city, with all the mountains, it´s so beautiful... but it rains quite alot! " heheh..

Sedan var vi klara och vi väntade på varandra och sen sprang vi hela strandvägen för att leta efter någonstans att äta och vi slutade på donken och skrattade åt hur bra början det var..

Klockan 11 var det dags för förberedelsemöte i CCs lokaler. Häftigt att ha varit där inne. Vi utgick ifrån prepare for your year handboken och diskuterade lite. Jag blir väl känd som tjejen som gillar att åka buss för jag råkade säga att man kommer sakna små saker man tar förgivet, som att gå till bussen... hahah dummaste exemplet, men men.

Det har varit en lång dag, men det tog lång tid men det gick ändå fort för man har ju mycket att prata om när man träffas första gången, vi var väl på ambassaden cirkus 3 timmar allt som allt!

TIPS; Lina hade köpt ett sånt där grönt kuvert och det vart något fel med det med portot, så använd ett vanligt kuvert! :)

REDO FÖR AMBASSADEN

Nu är jag redo för ambassaden, jag har två resekompisar, vi ska mötas upp på centralen. Jag har fått min tågbiljett, jag har skrivit ut confirmation page, jag har skrivit på DS-2019 och jag har med mitt SEVIS, jag har packat ner mitt pass + ett extra framkallat foto, jag har ett kvitto och mitt person bevis. Känns så himla skönt. Hela grejjen med visumet var inte så farligt som jag trodde.

Jag hade sett framför mig ett berg av papper som aldrig tog slut, massa krångel och skit, men det har gått lätt som en plätt!

Nu ska jag gå och sova, det blir upp tidigt imorgon. 04.50 skrev jag på facebook, får nog bli tidigare än så. Så godnatt med er!

baby love, my baby love

det här är något jag vet att jag kommer sakna när jag är i USA. att få komma hem till en viftande svans, en spinnande katt och en blöt liten nos. när jag var i england för tre år sen (gud hjälpe mig vad längesen) saknade jag inte mamma, pappa eller vännerna speciellt mycket, klart jag gjorde det, men inte i närheten av så mycket som jag saknade zeke och co. så det kommer bli tufft, man tar sina husdjur förgivet!

ska framkalla den där bilden på mig och min älskade bowie tror jag, bowie är min pojkvän. han är min drömprins.. det har jag sagt sen dag 1. han är världens finaste pojke, alltid glad och gullig, han kommer och lägger huvudet i knät när jag varit borta för länge och han blir alltid lika tokig när jag kommer. jag älskar han över allt annat. vår älskade zeke också förståss, vår gammelgubbe som börjar bli grå på nosen. och ypsilon, min fina kattpojke som förr i tiden brukade roa sig med att bajsa i min säng... sen kastrerade vi honom och han vart en gosig liten pelle.. ååh ja, jag skulle ju kunna skriva om alla hundar och katter. men dessa tre, de står mig absolut närmast hjärtat. även om jag kommer sakna cookie, ben, soda, dixie och mulle också!

orka att jag har tillägnat ett helt inlägg åt mina små fyrbenta varelser, men ni som själva har husdjur förstår säkert vad jag menar och hur jag känner!

visumförberedelser, check

Nu har jag allt inför ambassad besöket på tisdag färdigt, tåg bokat.. tidigt som bara den. tio i sex lämnar jag västerås. var ner på banken och betalade in summan, fixade foto som funkade superbra (sen hur jag ser ut på det är en annan femma) och kuvert. Det enda jag ska göra nu är skriva ut confirmation page, men det får jag göra hos pappa.

FAN VILKEN LÄTTNAD!

min jack

var då på bio med fia och fanny, vi såg pirates 4. jag hade absolut inga förväntningar. jag ska erkänna att jag inte ens har sett 3an. men jag vet ju att jag är deeply in love with jack sparrow så att säga.. men med denna brist på förväntningar så tyckte jag att filmen var bra, medans mitt sällskap tyckte motsatsen och slumrade till lite.

förövrigt har jag redan blivit utfrågad på min första amerikanska dejt, och jag har inte ens suttit mina fötter på newark.. lite spännande. dock är jag inte så intresserad av killar som skriver; are you an au pair? are we going out? ragga upp mig på affären, i toalett kön eller vilket annat ställe som helst, then we´re talking!