Seattle

Det är ju inte alla som är insatta i vart Seattle ligger eller vad det är för stad, så jag ska berätta lite om den.

Seattle ligger i delstaten Washington (mycket förvirrande, men det ligger inte i närheten av Washington D.C) på västkusten, uppemot Kanada. Man ser ju inte så jättebra på bilden men placeringen iallafall! I själva staden bor ca. 500.000 invånare, men om man räknar med förorter osv. så går befolkningen uppemot 3.000.000. Lite skillnad från Västerås 100.000!

Seattles kändaste landmärke är Space needle, det är bygganden som jag här uppe på min bild och den här bilden är Seattles vanligaste skyline.

Klimatet i Seattle är mycket omtalat, det brukar kallas för den regniga staden, men egentligen regnar det inte mer än i andra städer på västkusten och somrarna är varma och torra. De jag har pratat med säger att är man van med svenskt klimat så är detta ingenting att oroa sig för.

Världens första starbucks öppnade här och det finns både ett berömt zoo och ett berömt akvarium (vart kommer jag leva med mina flickor?). Grey´s anatomy utspelar sig i Seattle och även tv-serien Frasier, samt min favoritfilm 10 orsaker att hata dig. Ungefär 3 timmar från staden ligger Forks och det är ju där Twilight utspelar sig!

Av alla bilder jag har sett och allt jag har hört är det en jättemysig stad och inte så konservativ som resten av USA. Det är okej att klä sig hur man vill och ha sina egna åsikter.

Jag kommer bo ca. 15 minuter från space needle, och 20 minuter till down town, med gång!

would you like to match?

Skypade med familjen igår kväll. Först med pappan sen med mamman och vi pratade på litegrann, dom är bra på att ställa bra frågor måste jag säga. Men dom är så otroligt trevliga! Mamman sa att dom var "very happy" med min ansökan, det mina referenser sagt och vad min mamma berättat, men de ville inte be mig göra ett beslut över skype utan de skulle mejla inom några dagar.

40 minuter senare kollade jag mejlen och vad får jag se, ett mejl med rubriken; would you like to match? Synd att klockan var 12 för jag ville bara skrika och skratta men jag smög ner till mamma som var vaken och krama om henne och skyndade mig snabbt in på facebook och delade med mig av nyheten!

Jag försöker smälta att om typ 4 månader så bor jag i USA.. Förhoppningsvis åker jag 11 juli.
Ringde CC idag och nu är det mycket att göra, men jag behöver dock inte börja med allt än.

Ja, jag är lyckligtjej_92 iallafall! :D

min kära mami

Haha, idag hade mamma pratat med värdpappan. Dom hade pratat länge och väl och en av frågorna var; vad är det bästa Hanna vet?

Då hade mamma svarat att det var att jag älskar att träffa nya människor och vara med om saker som är utöver det vanliga, äventyr helt enkelt. sen hade hon sagt; och chips så klart!
hahahah det beskriver verkligen mig men jag fick mig ett gott skratt.

Hon hade även nämnt en incident i somras när jag ramlade av en båt för att det var mörkt och halt först och främst, men jag var väl även lite överförfriskad ;) hahahah fast det sa hon inte!

okeej?

Fick ett konstigt meddelande på facebook idag från en värdpappa i Long Beach, CA. Han skrev att han hade sett min profil på au pair kontakt och var jätteintresserad av att ha mig som au pair. Au pair kontakt... vad är det liksom?! Jag skrev att jag för tillfället pratade med en annan familj och att vi troligtvis skulle bestämma nästa vecka och att om han nu var villig och vänta på tills jag visste så kunde jag höra av mig då och få veta mer om familjen.

Det är ju alltid kul att bli erbjuden jobb, men jag tänker inte vara så naiv så att jag struntar i superfamiljen i Seattle för någon okänd snubbe i Cali. Icke sa nicke! Men som sagt var, säger Seattle nej så kan jag väl tänka mig att få mer information om familjen.

Nu ska jag ut på en mysig vårpromenad med Emelie!

seattlefnatt

Okej, jag vet inte vart jag ska börja. Mamman ringde typ kvart över 8. Hon ställde massa krångliga frågor men jag tror jag klarade dom ganska bra iallafall. Fick verkligen tänka efter ibland.

Vi pratade i ca.40 minuter och hon var jättetrevlig och snäll, hon berättade b.la. om hur hon och hennes man träffades! :D Jag sa att jag verkligen gillade familjen och hon sa att dom inte ville bestämma något nu, men att jag skulle få prata med deras nuvarande au pair och att pappan skulle ringa min mamma och mina referenser och vi skulle skypa senare. De ville göra det på söndag men då praktiserar jag ju. Ska se om de kanske kan senare på kvällen iofs.

Iallafall fick jag namn och mejladress till au pairen, så jag letade rätt på henne på fb, och hittade henne så jag skickade iväg ett meddelande. Kan man ha mer tur? Hon svarade efter typ 5 minuter och hade tid att prata så vi skypade direkt. Hon var jättetrevlig och efter vi lagt på skrev hon igen och frågade om jag ville se rummet så då fick jag göra det också.

Men ja, någon gång under nästa vecka skulle vi bestämma om vi matchar, eller inte. Gissa om jag är nervös?!

telefonsamtal

Idag efter praktiken hade mamma ringt och skickat meddelande, familjen hade sökt mig och var mycket angelägen att prata med mig. Så kollade jag mejlen då hade pappan skrivit att han jättegärna ville att jag skulle mejla när jag kom hem så skulle han ringa innan han gick på möte.

Han hann se det innan han gick så vi hann prata en snabbis, vi pratade i ungefär 20 minuter och vi behandlade lite frågor. Eller han frågade mig mest, för jag har inte så många frågor. Deras personliga brev är jättebra och utfyllande och dessutom tog han upp det jag ville fråga om. Han var ju tyvär tvungen att gå men det vi hann prata lät toppen. Mamman skulle troligen ringa mig imorgon och jag ska få prata med deras nuvarande au pair.

Första matchen jag verkligen känner JA JA JA! med. Hittar verkligen ingenting negativt. Efter varje match har jag blivit mer och mer öppen känner jag också. Längtar tills imorgon när jag ska få prata med mamman och jag kommer berätta mer då!

Nu ska jag sova efter en lång praktik dag och en förväntansfull och spännande kväll! :D

Idag gör vi ett försök med att ha en normal dag. en så länge funkar det. ett litet blåmärke på armbågen och ett sår i huvudet är vad jag fick från igår. Samt att jag har jäkligt ont i örat, får prata med min handledare om det här med blodtryck. Klant är jag!

Imorse när jag vaknade och kollade mejlen hade jag fått mejl från mamman i Seattle! Plötsligt blev jag klarvaken och läste. Dom tyckte om min ansökan, och bifogade sitt personliga brev. Det låter verkligen toppen. Bortsätt från att jag ska prata Svenska med flickorna.. Men frågan är ju om det behöver vara något negativt. Ska fundera över saken. Dom skulle höra av sig imorgon! Men jag har inga frågor?! Dom har skrivit så bra i det personliga brevet. Men jag får ta ut lite frågor när jag kommer hem från praktiken idag.

Nu ska jag snart kila och jobba arslet av mig för att kompensera att gårdagen försvann!

MATCH NR.5

Yeeeeey! en ny match har redan kommit, den gamla hann knappt försvinna?!

En familj från, gissa vart, Seattle! haha! Två flickor på 5 och 3,5. Pappan var svensk och mamman amerikansk och dom var judar. Men åh, den här familjen kändes bra på texten dom hade skrivit, dom hade skrivit mycket. Hoppas dom hör av sig, trots att pappan är svensk. Man kan ju be han prata engelska med mig och sen kan man fråga nånting på svenska om det är nått problem och så!

move, please

jag skulle gärna vilja att seattle familjen försvann nu! ringde ju och tacka nej igår, plus att jag tacka nej till dom personligen i torsdags. some action pleeeease

Jag har fått svar på mitt mejl till Seattle! Pappan svarade bra på mina frågor och sådär, men kommenterade ingenting om mina svar. Det gjorde så att dom kändes ointresserade, och även ointressanta. Dessutom vill jag ha äldre barn, så jag skrev till dom att jag hellre ville ta hand om äldre barn helt enkelt, men att familjen verkade superbra!

Hatar att jag har blivit som dom där människorna jag tyckte illa om förut, dom som hakade upp sig på småsaker hos familjerna. Men nu inser jag vad dom känner, och hur mycket de små sakerna betyder. Redan innan jag åkt i väg som au pair har jag lärt mig mycket om att ta egna beslut och lyssna på magkänslan!

e-mail

Jag skickade iväg ett mejl igår till pappan och sa att jag var intresserad, jag ställde lite frågor och svarade på frågor de hade i sitt personliga brev. Vi får väl se om de svarar. Seattle är en stad jag verkligen kan tänka mig!

Match nr.4

Jag har ju gått som på nålar och tänkt, när sjutton ska nästa match dyka upp. Har aldrig varit en dag utan match. Bortskämd! Haha. Men så satt jag på donken med Emelie och kollade min mejl. Såg att ett mejl laddades och såg det berömda; You have a match! Jag skrek till och Emelie hoppade högt! Haha

Det är en familj i Seattle med två barn, det ena barnet, en pojke, kommer vara 6 år, och det andra, en flicka, 2 år och 8 månader när jag kommer. Det var en öppen ansökan och de hade inte skrivit jättemycket men jag såg bilder på barnen, ursöta! De bor mitt i Seattle, eller typ 5 minuter från down town. Det negativa är att jag inte kommer ha tillgång till bil. Men om man bor mitt i stan känns inte det som ett problem. Jag vill verkligen prata med familjen, och denna gång har jag även e-mail addressen. Ska ringa CC imorgon och fråga om dom tycker att jag ska skicka ett mejl! :)

Glad tjej!!!!

uppdatering

Det händer inte så mycket för mig just nu, men precis som en tjej som heter Jasmine som jag har pratat lite med så har jag skickat in ett meddelande till en familj som skrev på cultural cares sverige logg. Känns lite komiskt för jag visste inte att hon hade gjort det! Iallafall bor familjen i Boston, och jag tycker den verkar jättebra. Jag har fått deras personliga brev och berättat lite om mig själv som hon ville ha reda på. Vi får väl se hur det blir. Jag önskar iallafall Jasmine all lycka till för hon ska prata med dom idag!

Annars har Californien familjen inte hört av sig, så jag väntar glatt på nästa familj och ser framemot vad den kan ha att erbjuda. Kanske är det min drömfamilj, annars fortsätter jakten. En sak som jag tycker är dåligt är att man inte kan få mejladressen till familjen. Jag har inget emot att bara bli matchad med en åt gången, det känns helt okej och det är lättare att säga nej då osv. Men jag vill gärna kunna höra av mig till en familj. Det är det enda negativa med CCs system tycker jag. Jag är nöjd med dom än så länge! :)

Nu ska jag kolla på huset fullt, som ju utspelar sig i San Francisco. Härliga barn dom där, hoppas man får värdbarn som dom!

Match nr.3

Som au pair ansökare är man väldigt rolig, min väckarklocka står på 09.00. Nu är klockan 06... Varför gick jag upp, jo för jag checka mejlen lite sådär i förbifarten (vilket man gör ungefär 3 ggr/ vaken timme) och jag såg att jag hade fått en ny match!

Den här familjen bor i Lodi, CA! CALIFORNIEN! 4 barn på 4 och 5 år.. Ja, ni ser rätt. Alla är flickor, det handlar om trillingar och en stora syster. Fick ingen riktig uppfattning om familjen då dom hade skrivit väldigt kort om sig själva. Är lite tveksam till så många barn faktiskt. Men man kan ju alltid prata med familjen.

Skönt att ha fått en match iallafall, trodde det hade stannat upp och fick lite panik där ett tag.

bring it to me

Matchen är borta, jag är alltså redo för nya familjer. Bring it to me baby, aha aha ;)
Känner på mig att min drömfamilj finns där ute och snart kommer kontakta mig. Jag har såna förmågor. Eller inte, men jag önskar att jag hade det. För nu är jag taggad, nu vill jag veta vart jag ska och förbereda mig. Sen tycker jag att det är så himla kul att läsa om familjerna, även om de inte hör av sig! Lite konstig kanske, men det ger en inblick i det amerikanska livet och en försmak på vad som kan tänka sig dyka upp.

no hard feelings

Fick svar på mejlet idag efter en längtan som känns som 10 år, fast det bara har gått två dagar! No hard feelings iallafall. Han tackade så mycket och önskade mig lycka till i framtiden. Och jag hoppas verkligen dom hittar en underbar au pair för det är dom värda.

Så nu kommer troligen matchen försvinna imorgon, då det är röd dag i USA idag. Sen får vi hoppas på att nästa känns bättre!

wait your turn

Jag har nu skickat ett mejl till pappan, och skrivit som det är. Att familjen och allt verkligen verkar toppen, men att jag tror att jag inte komma kunna hantera situationen, och därför kommer säga nej till den här familjen. Usch vad jobbigt det känns, men jag har hittat inspiration från andra bloggar som varit i samma situation, sedan sagt nej till en bra familj, men ändå hamnat hos sin dröm familj senare. Nu hoppas jag att han inte tar det allt för hårt, men jag säger er, det känns nästan som att göra slut med någon.

elleeeer?

I min hjärna pendlar det mellan ja, eller nej. Nej, eller kanske ja.. eller vad vill jag egentligen? Förlåt att jag tjatar men det är så drygt. Jag har t.om. gjort positvit/negativt lista. Det positiva vinner med hästlängder. Men varför är det så svårt att veta då?!

Och om jag tackar nej till familjen, kommer det då komma en lika bra familj? Tänk om det bara kommer dåliga familjer efter det här. Då kommer jag ångra mig. Men å andra sidan kanske någon annan match verkligen är PERFEKT!

Jag ringde till CCs kontor ännu en gång och diskuterade situationen. Den här gången sa dom, att om det är nånting som inte känns rätt, även om du inte kan sätta fingret på det kanske det är dags att släppa familjen. Jag fick även beröm att jag har funderat ordentligt och verkligen suttit mig in i situationen.

Men nu har jag bestämt mig (jag vet, det hade jag igår också, men då var det ett JA) för att säga nej. Jag har skrivit en förklaring som jag är nöjd med och ja. Dags att gå vidare. Jag måste bara vänta på hans samtal, för inte tänker jag bara försvinna. Dom är verkligen värda en förklaring.

can´t make up your mind, mind, mind

Nu har jag pratat med värd pappans närmaste väninna som förövrigt kom från Sverige, det var rätt skönt att kunna ställa frågor lättare. Men en sak jag har lagt märke till är hur mycket amerikanare snackar. Jag som i vanliga fall brukar prata mycket!

Hon pratade så gott om familjen, men framför allt också området där dom bor. Allting verkar verkligen jättebra, och efter ännu en funderare och diskussion med mamma så ska jag satsa på den här familjen. Om inte något så kommer jag iallafall utvecklas enormt mycket av det.

osäkerhet

Jag har en konstig känsla inom mig som inte riktigt går att beskriva. Det handlar om matchen med den senaste familjen. En familj som verkligen är bra, men nånting i mig säger att det inte är 100% rätt. Det känns jättetråkigt, men jag ringde till kontoret och pratade lite med en tjej där. Hon bad mig försöka förklara, och vi kom fram till att det var faktumet att hans fru nyligen dött. Detta är en känslig bit och jag känner själv att jag kanske inte vill vara den första nya personen som stiger in i deras liv efter den här stora förändringen.

Jag fick iallafall tag på hans mejl adress och skickade iväg ett mejl där jag bad han berätta mer om hur barnen har tagit detta. Och nu känns det faktiskt bättre. Jag hoppas att jag får svar ikväll så att vi kan diskutera. Jag vill inte säga nej direkt, eftersom allt annat verkar så bra. Men vi får väl se.

Nu förstår jag verkligen det jag läst i andras au pair bloggar där dom skriver att familjen är perfekt, men att de inte vill gå vidare med dom.