TO BE HOME

Förlåt alla som kanske väntar på en uppdatering om min resemånad, hehe. Nu har jag typ snart varit hemma i en månad och fortfarande bara skrivit ett inlägg. Alla dessa måsten är så tråkiga! Men men, jag tänkte försöka skriva lite om hur det är att vara hemma istället.

När jag kom hem så var mina vänner på flygplatsen och mötte mig tillsammans med mamma och pappa, oh så det värmde mitt hjärta. Eftersom jag har varit så orolig över hur det skulle bli känns det bara helt fantastiskt och underbart!

Mina dagar har varit fullspäckade enda sen jag kom hem, jag fick jobb på hjärtavdelningen fredagen på den veckan jag kom hem och jag har haft massor av vänner att catcha upp med, uteliv att pröva på osv. osv. Jag har liksom inte haft tid att tänka riktigt, för allt är så himla bra hemma just nu.

Ni som har följt min blogg vet att jag har haft mycket hemlängtan då och då, nu när jag är hemma ska jag väl inte säga att det inte varit obefogat. Jag är verkligen så himla lycklig nu, och det känns så bra att jag inte haft hemlängtan i onödan.

Nu förtillfället saknar jag inte mycket med USA, jag saknar ihjäl mig för mina små busfior såklart, min värd mamma och värdpappa också och alla underbara vänner. Men det är i princip det enda. Det har liksom inte hunnit komma än!

Jag är så glad att jag åkte till USA, fick den här upplevelsen och har fått ett nytt perspektiv på mitt liv hemma i Sverige, Västerås. Jag ångrar ingenting från mitt år. Men det är jävligt skönt att vara hemma, faktiskt! Så ja, det är så jag känner. Långt ifrån den här ångesten som många känner över att vara hemma, och det är jätteskönt för mig!